24 / 32
LÅG ELLER HÖG KVÄVEGIVA
FÖR ATT ÖKA PROTEINHALTEN
Baljväxter som klöver och lusern ger
som bekant högre proteinhalt än gräs,
men även en hög kvävegiva kan öka
proteinhalten. I försök har man sett att
det är antingen eller som gäller för att
få bäst netto. Antingen ger man en låg
kvävegiva för att gynna baljväxterna
och på så sätt öka proteinhalten, eller
ger man en rejäl kvävegiva (100–120 kg
N/ha till första skörd) för att gynna grä-
sen och ändå öka proteinet i vallen.
ANPASSA SKÖRDEN EFTER
DOMINERANDE GRÄSART
Timotej är vårt största vallgräs och
det brukar vara tiden för när den går
i ax som sätter nivån för när första
skörden ska tas. Det stämmer väldigt
bra i många fall, men man bör vara
uppmärksam på om man har andra
gräs som dominerar i vallen.
Rörsvingel och rörsvingelhybrid
(samt hundäxing förstås) är ofta först
ut och dominerar dessa i vallen bör
man inte skörda för sent, om man vill
hålla uppe energin. Lite senare skörd
av dessa gräs resulterar ofta i höga
NDF-värden och låg energi. Även
ängssvingel är relativt tidig och bör
skördas i tid, men den tappar inte lika
snabbt i värde som rörsvinglarna.
Mycket engelskt rajgräs i vallen gör
den lite senare. Fibern (NDF) är lägre
än övriga gräs, och även råproteinet
ligger ofta lite lägre, medan däremot
energin brukar vara hög.
MINERALERNA TIPSAR
OM ÅTGÄRDER
Både för låg och för hög kaliumhalt
i fodret kan ge problem. Som växt-
odlingsrådgivare på lite lättare jordar
tycker jag problemet är om kaliumtalet
i analysen är för låg, det tyder på att
vallen har lidit brist på kalium och
hade kunnat avkasta mer vid en högre
kaliumgiva. Vallen lyxkonsumerar
kalium och sparar inte på det till nästa
skörd och därför är det viktigt att till-
föra kalium inför varje skörd. Ett värde
på <20 g K/kg ts tyder på att vallen har
saknat kalium. Ligger man däremot
över 30 g K/kg ts bör man dra ner på
kaliumgivorna (läs flytgödselgivorna).
Vallen behöver mer kalium till andra
och tredje skörd, varför det kan vara
lämpligt att flytta flytgödseln hit om
det är möjligt.
De senaste åren har svavelnedfallet
minskat och då och då ser vi vallar
med svavelbrist. Och även om bristen
inte syns kan även svavel vara skörde-
begränsande. Problemet är också att
vid låga svavelhalter kan vallen i vissa
områden lyxkonsumera molybden
istället. Hög andel molybden i vall-
fodret konkurrerar med koppar vid
djurens näringsupptag. Med andra ord
kan svavelbrist i vallen leda till koppar-
brist hos djuren. Titta på förhållandet
mellan kväve och svavel i analysen
(kvävemängden får man genom att
dela råproteinhalten med 6,25). En ren
gräsvall bör ligga på N/S-kvot på
ca 10, en blandvall på lägre kvot (mer
svavel) för att kompensera för det
kväve som baljväxterna fixerar.
N/S-kvoter > 13–14 är ett tecken på att
vallen har lidit brist på svavel.
Många har nu fått in sin första skörd och gödslat för återväxten. Hur blev
då första skörden och vad kan vi dra för lärdom av den inför kommande
skördar och år? Och kan vi ha någon nytta av analysen när vi utvärderar
året? Kerstin Andersson på HIR Skåne reder ut begreppen.
KERSTIN ANDERSSON
HIR Skåne
Q&A
DRA LÄRDOM AV ANALYSEN!
/ FRÅGA EXPERTEN /
TEXT:
KERSTIN ANDERSSON,
FOTO:
HIR SKÅNE